Efter ännu ett risigt pass - även fast jag sysslade med enkla rehab-grejer - så bestämmer jag att det är dags för några dagar borta från gymmet. Har varit i en svacka som startade med en dålig "Fran" 2:a december. Ofta brukar det funka för mig att bara glida på lite lugnare ett tag, tills suget kommer tillbaka. Inte denna gång dock. Nacken krånglar igen, höger knä har problem.
Tyvärr hann jag inte köra mitt vinterprogram tillräckligt länge för att kunna utvärdera om det är värt att fortsätta.
Jag är övertygad om att progressiv överbelastning är bättre för styrkeutveckling, men frågan är om tråkigheten i träningen är värd min ack så lilla tid.
2008-12-11
"Jag kanske ringer nån gång" - L. Brundin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Kollade tillbaka några dagar, det var inte meningen att dissa dig på "Fran". Egentligen borde du ju ha cred för att du gav dig på den frivilligt :)
Krya på dig och återhämta dig ordentligt nu, ät mycket fläsklägg och grejer!
Jisses Björn! Jag märker aldrig om nån dissar mig, tack för noteringen. Herregud, jag kallade ju dig Sommers-pojke, i Martins blogg, för inte längesen. Fast förresten, jag kallade dig även Brad Pit tidigare...
Uppskattar omtanken! Jag är tillbaka "new and improved" inom kort.
Det är så man kan börja gråta!!
Mr. Sensitive är här. Dina fötter ser tjocka ut i tyngdlyftarskor sådetså!!!
Du är dum!!
Jo, jag fattar inte heller alltid när folk dissar mig, vet ju inte ens vad som menas med Sommers-pojke...och sen så var det den där småbarnspappan på badet.
Skicka en kommentar