Hallå du där uppe!

Här är jag. Här! Här nere! Titta neråt.

Hej!

Rock bottom. Jorå, så att...
Tack o lov slipper man känna sig ensam härnere. Rätt mycket folk som tittar förbi ändå. -Nu kan det bara vända, säger de flesta. Hmm. Naivt. Gillar inte naivitet. Föredrar nostalgi. Gamla meriter och sånt. En skönare känsla.

Lite senare på Västberga IP. Plötsligt är 2 minuter nån slags drömgräns på 400m. På't igen.